Det som är skönt med strapatsrika semestrar är att få komma hem igen. Aldrig att man uppskattar sitt hem mer än efter en slitsam semester där allt har gått på tok. Regn från morgon till kväll i fyra veckor. Resa upp tält och riva tält och vakna i en vattenpöl. Jo man vet att man lever då. Det känner man starkt att man gör. Jag kan försäkra att det är nyttigt att göra det ibland.
Tänk, hemma är allt så välordnat. Man har pizza till kvällsmat titt som tätt. Eller nachos. Eller något annat som går snabbt och lätt och utan besvär. Tittar på TV. Behöver inte göra något extra om kvällarna. Diskmaskinen fungerar som den ska. Tvättmaskinen fungerar också. Alla slags kommunikationer finns för mig eftersom jag bor i storstan. Det kan inte bli så mycket bekvämare än vad det är. Trots att jag har det så förunderligt skönt, bra och bekvämt hemma så reser jag ändå bort varje år. Inte nog med att jag reser bort hemifrån utan jag reser iväg på såna där så kallade äventyr. Det vill säga ridsemester i vildmarken eller fjällvandring med eller utan häst eller något annat lika primitivt och ansträn
gande. Kanotfärder brukar höra till de strapatsrika semestrarna och att sova utomhus, ibland under bar himmel. En gång sov jag och min kamrat på en strand med bara en sovsäck men utan tält. Det var en sandstrand och vädret var skönt så det var ingen fara men det bara berättar om den där särskilda dubbelnaturen inom mig.
En sida av mig som älskar att vara ute och pröva mina vingar i naturen. Det ska vara eländigt och svårt att klättra uppför berg till exempel. Men för mig är det bara berusande härligt. Jag tycker verkligen om det. Eller när man ridit i flera dagar i sträck och man är helt mör i hela kroppen och bara längtar efter ett hett bad och en varm och mjuk säng. Då längtar man hem igen.
Sen när man väl kommer hem så är det en sådan lättnad. Man kan verkligen dra en djup suck och sjunka ner i soffan igen. Det är himmelskt skönt att komma hem då. Det är kanske därför jag måste ha äventyrliga semestrar. Nästa år kanske jag ska tågluffa för omväxlings skull. Det låter så där lagom ansträngande. Huvudsaken är att det är roligt att komma hem igen.
